Italian Early Renaissance Painter, 1445-1510 Italian painter and draughtsman. In his lifetime he was one of the most esteemed painters in Italy, enjoying the patronage of the leading families of Florence, in particular the Medici and their banking clients. He was summoned to take part in the decoration of the Sistine Chapel in Rome, was highly commended by diplomatic agents to Ludovico Sforza in Milan and Isabella d Este in Mantua and also received enthusiastic praise from the famous mathematician Luca Pacioli and the humanist poet Ugolino Verino. By the time of his death, however, Botticelli s reputation was already waning. He was overshadowed first by the advent of what Vasari called the maniera devota, a new style by Perugino, Francesco Francia and the young Raphael, whose new and humanly affective sentiment, infused atmospheric effects and sweet colourism took Italy by storm; he was then eclipsed with the establishment immediately afterwards of the High Renaissance style, which Vasari called the modern manner, in the paintings of Michelangelo and the mature works of Raphael in the Vatican. From that time his name virtually disappeared until the reassessment of his reputation that gathered momentum in the 1890s   Related Paintings of Sandro Botticelli :. | Ferney body | Adoration of the Magi (mk36) | The Adoration of the Kings | Coronation of the Virgin,with Sts john the Evangelist,Augustine,Jerome and Eligius or San Marco Altarpiece | Pallas and the Centaur (mk08) |
Related Artists:
Helen Allingham,RWS
1848-1926
carl gustav pilo
Carl Gustaf Pilo, konstnär, målare, född 1711 i Nyköping, död 2 mars 1793 i Stockholm Han studerade vid Konstakademien och för Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av Fredrik V och Juliana Maria samt de kungliga barnen. Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till Ehrenstrahls på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar. Tavlan Gustav III:s kröning hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, koloriten glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda. Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar festivitas detta gäller framförallt den stora kröningstavlan. Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan. Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).
Giuseppe Canella
(28 July 1788 - 11 September 1847), also referred to as Giuseppe Canella the Elder, was an Italian painter. Initially trained by his father Giovanni, an architect, fresco painter and set designer, Giuseppe Canella started out producing stage sets and decorating stately homes in Verona and Mantua. It may have been under the influence of Pietro Ronzoni, a landscape painter of international renown active in Verona, that he took up landscape. The first views were not produced until 1815, after a short stay in Venice. After making his debut at the Esposizione di Belle Arti di Brera of 1818, he made a long journey through Spain, the Netherlands and France for study purposes. The set of 13 landscapes shown at the Esposizione di Belle Arti di Brera in 1831 proved a great success with the public and critics alike, not least due to the fame achieved in Paris with works exhibited in the Salons, commissions from Louis Philippe of Orleans and the award of a gold medal in 1830. He returned to Milan in 1832 and devoted his energies to urban views characterised by an interest in the events of contemporary life and an atmospheric form of portrayal in evident competition with Giovanni Migliara. Landscape came to predominate as from 1835 with subjects drawn from the Lombard countryside and lakes. The focus on poor and humble aspects of life formed part of the artistes fundamental naturalism and coincided with a moralistic approach derived from the novelist Alessandro Manzoni. Crucial importance attaches in the artistes mature period to his trip to Rome and Naples in 1838-39.